måndag 26 december 2011

Dags att ändra sättet vi ser på TV

Det är ingen nyhet att vi numera ständigt bombarderas med intryck och information från alla möjliga håll. Kanske stressande och kaosartat för en del som minns då familjen samlades runt hemmets radioapparat, men de som växer upp mitt i allt detta lär sig att sålla och - framförallt - att välja. På Facebook väljer vi vilka vi vill interagera med och vilka vi hellre ignorerar. På Twitter kan vi selektivt följa just de personer och företag vi tycker är intressanta. iTunes låter oss prenumerera på podcasts och lyssna när det passar oss. Vi svarar inte reflexmässigt när telefonen ringer utan tar först ställning till om det passar att prata överhuvudtaget, sedan om vi har lust att prata med just den person som ringer.

Som jag ser det går vi allt mer från att bara svälja det vi matas med till att själva göra aktiva val. Så varför har inte TV utvecklats mer? Digital-TV var en omfattande omställning, men för de flesta handlade det mest om att behöva köpa ny utrustning för att sedan fortsätta titta som tidigare. Nyheter på ettan klockan 1930, arga snickaren på femman lite senare, film på fyran efter det. Visst, hårddiskinspelning och playtjänster ger oss lite mer frihet och valmöjlighet, men vilket syfte fyller egentligen TV-kanalerna år 2012?

Jag menar inte att det som produceras är dåligt. Jag vill fortfarande ha public service, nyheter och sportkrönikor. Men plattformen vi använder för att konsumera innehållet tycker jag känns hopplöst föråldrad, en rest av de tekniska begränsningar som tidigare bestämt vad som är möjligt och inte. Och i vissa fall tillför kanalerna ingenting alls förutom att vara just en...kanal...för produktionsbolagen.

Vad jag skulle vilja se är en AppStore för TV-program. En gemensam publiceringsplattform eller marknadsplats där olika innehållsproducenter kan tillgängliggöra och, om de vill, kapitalisera på sina verk. SVT kanske lägger upp ett (skattefinansierat?) public service-programutbud, TV4 säljer Idol 2012 för 15 kr per avsnitt eller 100 kr för hela säsongen. Hockeyligan tillhandahåller alla elitseriematcher live. Blondinbella kan publicera veckans modesvep och universiteten kan lägga upp föreläsningar åt studenter och andra vetgiriga.

Vi konsumenter kan plocka precis de programserier, avsnitt och livesändningar som vi är intresserade av eller välja något färdigt paket. Vi tittar när det passar oss, har alltid möjlighet att gå tillbaka och se program vi köpt tidigare och behöver inte betala för hela kanaler när det bara är en viss serie vi egentligen vill åt. Kanske kan vi i varje givet tillfälle bestämma om vi kan tänka oss reklamavbrott då och då eller om vi hellre lägger en slant på att få titta oavbrutet utan distraktioner.

Det finns ingen teknisk anledning till att det inte ser ut så här redan. Jag är övertygad om att det finns ett intresse från både slutkundernas och exempelvis annonsörernas sida. Så varför är det ingen som tar steget?

1 kommentar:

  1. Det kallas väl Pay-per-view, om än en utvecklad variant av det. Vi har möjlighet att köpa program via vår digitaltvbox från com-hem. Ett av problemen är ju dock att det är alldeles för dyrt. I alla fall med den kvalité som finns på programmen idag. Betala 30 kr för Arga Snickaren? Nja.
    Föreläsningar och annat skulle dock vara mycket intressant!

    SvaraRadera